fredag 31 oktober 2014

Farmors far och hans vedermödor

Farmors far Gustav Larsson föddes 1892 i Risby i Viksta socken, cirka tre mil norr om Uppsala, men bodde hela uppväxten i Bockbo, en liten gård vid järnvägen i den allra nordligaste delen av Tensta socken, mellan Skyttorp och Örbyhus. Gustav gifte sig första gången 1 juli 1916 med Johanna Kristina Matsson från Åkra i Vendel. Deras första barn Gunhild Kristina föds i juni 1917, och andra dottern Eva Sofia i juni 1919.

Familjen flyttar 1920 till Tomsarbo i Vendel, och därefter följer en jobbig tid i Gustavs liv. Johanna Kristina drabbas av tuberkulos. Hon föder parets tredje barn 22 juni 1920, som dock avlider samma dag av ”medfödd svaghet”. Johanna Kristina lever bara tre dagar till innan hon också går bort. Dödsorsaken anges till ”tuberkulos i hela kroppen”. Inte nog med det. I maj 1921 avlider också äldsta flickan Gunhild, också hon av tuberkulos. Inom loppet av mindre än ett år förlorar Gustav alltså hustru och två barn.

14 oktober 1922 gifter Gustav Larsson om sig med farmors mor, Anna Andersson från Gundbo i Vendel. Paret får nio barn, varav det första föds den 31 oktober 1923, och därmed fyller 91 år idag. Stort grattis på födelsedagen, farmor!

Tuberkulos (även kallat tbc) är en infektionssjukdom som vanligtvis orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis.

Tuberkulos är den sjukdom som dödat flest människor i historien. I Sverige var dödstalet i tuberkulos som högst under 1875 då fler än vart tionde dödfall orsakats av tuberkulos. Även så sent som på 1930-talet dog 10 000 människor i tuberkulos varje år. 

Så sent som år 1940 drabbades 20 000 svenskar av tbc, och 5000 personer dog. Fram till mitten av 1900-talet var tbc en folksjukdom i Sverige. Att tuberkulos har minskat så drastiskt i Sverige under resten av 1900-talet beror bland annat på det vaccin som framställdes och som började användas kraftigt under 40- och 50-talet, men också beroende på att det framställdes verksamma mediciner samt att välståndet i Sverige har ökat i mycket hög grad.

1975 togs tog vaccinationen bort från det svenska barnvaccinationsprogrammet eftersom smittan är så ovanlig i Sverige idag. Man räknar med att cirka 2 miljarder av jordens befolkning bär på sjukdomen latent. Cirka 9 miljoner insjuknar aktivt varje år och 2 miljoner dör. Värst drabbade regioner idag är framför allt Afrika och stora delar av Asien.

måndag 27 oktober 2014

Emigranter

De flesta svenskar har någon i släkten som har emigrerat till Nordamerika. Från slutet av 1800-talet till tidigt 1920-tal lämnade ungefär 1,3 miljoner svenskar Sverige och flyttade främst till USA. Resan till Amerika gick med båt över Atlanten. Orsakerna till den omfattande emigrationen var främst överbefolkning och fattigdom i hemlandet, men även svenska statskyrkans dominans och konservatism har angetts som bidragande orsak.

Även jag har stött på amerikafarare bland i min släkt. Flera exempel finns, men jag tänkte ta upp en familj vars levnadsöde jag fått berättat just genom släktforskningen. När jag lade in min mormors farfars brorson i släktträdet på Ancestry, fick jag ett mail av en kvinna i Minneapolis som berättade att det var hennes morfar.

Karl Gustaf Sätterström, kusin till mormors far, föddes 1886 i Lövsta bruk i Österlövsta socken. Hans far Karl Johan var statdräng och senare bruksarbetare vid Lövsta. Familjen flyttar 1899 till Hofors i Gästrikland. Karl Johan och äldste sonen Per försörjer sig som stenarbetare, men förmodligen känner man att det borde gå att få ett bättre liv någon annanstans, för bröderna bestämmer sig för att företa sig den långa resan över till Nordamerika. Per åker först över år 1903, och förmodligen skriver han hem till lillebror att han också borde komma till Amerika, för tre år senare är det Karl Gustafs tur att ta steget över pölen. Han är alltså 20 år vid emigrationen. Den 8 augusti 1906 går avfärden från Göteborg på fartyget Rollo, byggt 1870 speciellt för Göteborgslinjen. Tre dagar senare lämnar man Southampton i England, och den 18 augusti når fartyget New York och immigrantstationen på Ellis Island.
Amerikafararen Rollo, rederi Thomas Wilson Sons & Co.

Framme i USA hamnar Karl Gustaf i Aurora i Illinois, strax utanför Chicago, där han jobbar som snickare vid järnvägen. I Chicago träffar han en annan svenskemigrant, Jenny Eugenia Torslund, som han gifter sig med 1912. Jenny kom till USA 1902, när hon var 11 år, med sina föräldrar och två systrar. Chicago var vid förra sekelskiftet ”Sveriges andra stad”, dvs staden där näst flest svenskar bodde, efter Stockholm.

Såväl Karl Gustaf och Jenny som Jennys föräldrar flyttar till nordvästra delen av South Dakota, där de får en bit land på prärien att bruka. Enligt en lag från år 1862, den s.k. homesteadlagen, kunde mark delas ut gratis åt nybyggare i Mellanvästern. De som inte var amerikanska medborgare förband sig att bli det och de förband sig även att bruka jorden. Efter fem år övergick den fulla äganderätten till jorden till nybyggaren, om denne fullföljt alla villkor.
Torvkakor till husbygge, South Dakota.

De bor där under några år i ett litet enkelt torvhus, halvt om halvt nedgrävt i marken. Denna sorts hus var ganska vanligt för nybyggare i Mellanvästern. Man grävde upp ca 6*4 decimeter stora torvkakor som man staplade på varandra. Omkring 3000 sådana byggstenar gick åt för att bygga ett hus. Man hade enligt homesteadlagen sex månader på sig att bygga ett beboeligt hus, vilket kunde vara nog så tufft utan ordentliga redskap.

Livet var förmodligen tämligen tufft ute på en ödslig prärie, där det enda som växte var ett långt segt gräs, och inga pengar att köpa virke för. Familjen Setterstrom, som de heter nu, lämnade någon gång mellan 1917 och 1920 South Dakota och flyttade till Little Falls i Minnesota, där de slog sig ner som farmare och deras barn växte upp.
Karl Gustaf Sätterström och Jenny Thorslund.
 
Karl Gustafs bror Per återvänder till Sverige, liksom ungefär en femtedel av samtliga emigranter, och tillbringar sina sista år i Österlövsta som träarbetare.

Källor:

Kyrkböcker i Österlövsta.
Passagerarlistor Göteborg-New York.
Wikipedia: Emigrationen från Sverige till Nordamerika.
”About our story”, ett projekt inom Smithsonian’s National Museum of American History.
Special thanks to my 4½
th cousin Pat Kennedy in Minneapolis, Minnesota, USA.

fredag 24 oktober 2014

Riksdagsmän

Ståndsriksdagen var en riksdag som tillkom under 1400-talet och existerade fram till 1866 då tvåkammarriksdagen infördes. Riksdagen var då indelad i fyra stånd: adel, präster, borgare och bönder. Jag har inte hittat ett endaste spår av varken adel, präster eller borgare i släkten, men desto fler bönder. Därför känns det inte mer än rätt att vi representerat den svenska allmogen vid tre tillfällen i den lagstiftande församlingen och tillika Sveriges högsta beslutande organ.

De fyra stånden sammanträdde och röstade var för sig, men sammanhölls av kungen. Deras sammanträden, så kallade riksdagar, varade i början av ståndsriksdagens tid under några veckor och det kunde gå ett eller flera år mellan riksdagarna. Bondeståndet skulle utgöras av en bonde från varje härad. Representationen verkar ha hållit sig omkring 150 bönder vid varje riksdag.

Släktens tre riksdagsmän tog plats i den svenska riksdagen vid olika tillfällen:

1719 års riksdag:

Olof Andersson, danneman från Åkerby i Österlövsta, representerade Lövstads tingslag. Olof är
farmors morfars morsmors mormors farfars bror, och jag har berättat om honom tidigare: Sveriges första strejkledare.
Riksdagen beslöt den 23 januari 1719 att välja Ulrika Eleonora till Sveriges drottning. Den 21 februari antogs också en ny regeringsform, där det kungliga enväldet avskaffades. Drottningen kröntes sedan i Uppsala den 17 mars.

1765-66 års riksdag:

Jacob Henning, skattebonde från Östanå, Älvkarleby, representerade Älvkarleby tingslag. Jacob är mormors farmors mormors mormors kusin. Jacob var morfar till den kände spelmannen Byss-Calle, se Byss-Calle.
Vid 1765-66 års riksdag tog mösspartiet över makten från hattarna. Tryckfrihetslagstiftningen infördes. Det är genom 1766 års tryckfrihetsförordning som Sverige än i dag har den unika, grundlagsskyddade offentlighetsprincipen.

1789 års riksdag:

Adrian Persson, häradsdomare från Yvre, Tierp, representerade Tierps och Vendels tingslag samt Norunda härad. Adrian är farfars mormors farmors bror och bror till Johanna Martelleur, se Jakten på Martelleurs grav.
1789 års riksdag handlade mycket om Gustav III:s ryska krig. En ny svensk grundlag, förenings- och säkerhetsakten, infördes som ett tillägg till 1772 års regeringsform och resulterade i ett praktiskt taget totalt kungligt envälde. Akten gav kungen rätt att efter eget gottfinnande förklara krig, sluta fred och ingå pakter med främmande makt utan att detta krävde riksdagens godkännande. Förenings- och säkerhetsakten upphävdes genom 1809 års grundlag.

Källor:

Ludvig Mårtensson: Förteckning över bondeståndets ledamöter vid riksdagarna 1710-1800, Stockholm 1937.
Wikipedia: Sveriges riksdags historia.
Nationalencyklopedin: Förenings- och säkerhetsakten.

tisdag 21 oktober 2014

Soldater, del 4: Malma by och Slaget vid Svensksund

Även Karl Ekholms svärson Olof Malmsten hade det tveksamma nöjet att dra ut i krig. I hans militära papper står antecknat att han varit i Finland 1789 och 1792, och det handlade då inte om någon nöjeskryssning på Ålands hav.

Karl Ekholms dotter Greta gifter sig 1773 med Olof Hansson, son till torparen Hans Persson från Vipängen i Helga Trefaldighets socken söder om Uppsala stad. Olof har året innan blivit antagen vid Upplands regemente, och man kan kanske tänka sig att det är genom den blivande svärfadern Karl Ekholm som Olof hittar sin Greta (eller omvänt). Olof har fått soldatnamnet Malmsten efter sitt soldattorp i Malma. Byn Malma, som till stor del låg där stadsdelen Valsätra nu ligger, har mycket gamla anor. Ett gravfält intill byn visade sig härröra från övergången mellan bronsålder och järnålder, cirka 500-300 f.Kr. I skriftliga källor omtalas byn första gången 1221. Den gamla bytomten och delar av dess bebyggelse finns fortfarande kvar.

Gustav III:s ryska krig utspelades 1788-1790 efter att kungen anfallit Ryssland i hopp om att återta förlorat område. Upplands regemente deltog bland annat i det första av slagen vid Svensksund 24 augusti 1789 där 8 officerare och 400 man stupade, sårades eller togs till fånga. Regementet deltog även i det mer kända slaget vid Svensksund 9 juli 1790. Det anses vara Sveriges största marina seger någonsin och var en direkt orsak till att kriget kort därefter avslutades genom ett för Sverige fördelaktigt fredsfördrag. Med tanke på antalet krigsfartyg som deltog i slaget betraktas sjöslaget också vara det allra största i Östersjöns historia.






Slaget vid Svensksund.
Oljemålning av Johan Tietrich Schoultz.

 
Olof Malmsten kom hem från strapatserna i österled, och får sex barn med sin hustru Greta Karlsdotter. Fyra av dessa överlever till vuxen ålder, varav den äldste, Hans Olsson Ullström, är min mormors morfars farmors far.

En som inte hade lyckan att komma hem från samma krig var första maken till farfars mormors mormor Kajsa Matsdotter Åberg. Han hette Jan Larsson Vid, var från Väster-Ensta i Tierps socken och tjänstgjorde liksom Olof Malmsten som soldat i Upplands regemente. Jan Larsson Vid dog i Finland 1789 och efterlämnade hustrun och en ettårig dotter. Förmodligen dör han inte någon hjältemodig död på slagfälten, utan det är troligare att dödsorsaken är fältsjukan – ett samlingsbegrepp för en mängd olika sjukdomar som ofrånkomligen drabbade många soldater under ett fälttåg. Många soldater överlevde strapatser och strider för att istället sluta sina dagar i största misär.


Efter att ha fått ett barn med okänd far gifter Kajsa Matsdotter Åberg om sig med farfars mormors morfar Jonas Forslund, som då har två söner från ett tidigare äktenskap. De får sedan fyra gemensamma döttrar, där den yngsta, Eva Forslund född 1807, är min farfars mormors mor.

Därmed får det räcka med krig och soldater för den här gången. Det är dock inte omöjligt att vi återvänder till det området så småningom.

Källor:
Generalmönsterrullor.
Kyrkböcker i Helga Trefaldighet och Tierp.
Det medeltida Sverige 1:2, Dahlbäck, Ferm & Rahmqvist.

Malma by och Valsätra. Bebyggelse i södra Bondkyrko socken från bronsålder till 1900-tal, Eva Hjärtner-Holdar och Inga Ullén.

fredag 17 oktober 2014

Soldater, del 3: Med papiljotter i håret. Gustav III:s kröning.

1772 var ett dramatiskt år i svensk historia. Gustav III hade utropats till kung 1771, och höll som bäst på att genomföra en stor förändring av det svenska politiska systemet som till slut ledde fram till den statskupp i augusti 1772 som gjorde honom så gott som enväldig.

Den 5 maj 1772 kom en skrivelse från krigskollegium till regementschefen som meddelade att Upplands regemente tillsammans med fyra skvadroner av Livregementet till häst skulle vara närvarande vid kungens förestående kröning den 29 maj.

Farmors mormors mormors farfar hette Per Noachsson, och kallade sig möjligen också för Gelotte, eftersom han var son till hammarsmeden i Söderfors, Noah Gelotte (se
Ännu en spelman).
Per bodde vid den här tiden i Bultebo i Tierps socken och tjänstgjorde som soldat. Han hade fått soldatnamnet Forsell. Liksom alla soldater från Tierps, Söderfors, Tegelsmora och Vendels socknar tillhörde Per Livkompaniet inom Upplands regemente, som hade till främsta uppgift att skydda regementschefen. Per var gift med Gertrud Persdotter från Askfall i Tierp, och de hade fyra barn; Brita, Per, Kerstin och Johan. I arkiven från Pers tid som soldat står det bl.a. att läsa "Gustav III kröning".
 
Ute på de officersboställen och soldattorp som ingick i Upplands regemente följde några veckor med febril verksamhet efter att beskedet kommit att de skulle till huvudstaden för kungakröning; munderingar vädrades, vapen putsades och ordningsregler utarbetades. Bultebo rote i Tierp var förmodligen inget undantag. Den 21 maj inmarscherade i Uppsala fem kompanier, däribland livkompaniet, totalt 512 man. Dagen därpå paraderade bataljonen på Uppsala slotts borggård inför landshövdingen, och sedan var det dags för marsch till Stockholm. Första övernattningen blev vid Alsike. Före avmarschen från Rotebro den 25 maj på morgonen verkställdes noggrann puts, och soldaterna fick order att under marschen till Järva ha papiljotter i håret. Vid Järva samlades sedan hela regementet, omkring 810 man.

På morgonen själva kröningsdagen samlades regementet vid Arsenalsgården vid nuvarande Karl XII:s torg. Varje soldat medförde en portion bröd och 16 lösa skott. Kompanicheferna kontrollerade att ingen soldat hade brännvin med sig. Omkring kl 9 satte processionen igång från Slottet. Den 31 maj paraderade Upplands regemente på nytt vid en högtidlig gudstjänst i Riddarholmskyrkan, varefter de marscherade till Barnhusgården, där det bjöds på öl.

Den 3 juni lämnade man Stockholm, och två dagar senare var regementet tillbaka i Uppsala igen. Vid hemkomsten hade soldaterna mycket att berätta för hustru och barn om allt märkvärdigt de sett och upplevt under kröningsdagarna.

Källor:
Kungl. Upplands regementes historia. Utgiven av regementets historiekommitté. Uppsala, 1958.
Generalmönsterrullor.
Kyrkböcker i Tierp.

tisdag 14 oktober 2014

Ännu en spelman: Wilhelm Gelotte

Farmors mormors mormors farfars far Noah Gelotte föddes den 8 oktober 1701 i Söderfors.
Han var hammarsmed vid Söderfors bruk på 1720-talet. Hans far Klas Gelotte var också smed vid Söderfors och farfadern Klas arbetade även han i smedjan i Söderfors samt i Åkerby. Klas Gelottes far Nicolas Gelotte är född i Vallonien och arbetade vid Åkerby och Lövsta bruk som smältare.

Noah Gelottes bror Per var också hammarsmed i Söderfors. Hans sonsons sonson var Wilhelm Gelotte, en av de förnämsta representanterna för uppländsk folkmusik. Wilhelm Gelotte föddes 1859 i Älvkarleby. Från 1890 till sin död 1950 var han bosatt i Skutskär. Han var utbildad militärmusiker, och spelade framför allt klarinett och fiol. Åtskilliga låtar har Wilhelm Gelotte som upphovsman, som till exempel "Midsommarminnen från Älvkarleby", "Gubb-valsen", "Polska i tre vändningar", "Kyrkbrudpolska" och "Brudmarsch".



lördag 11 oktober 2014

Soldater, del 2: Potatiskriget

Fjorton år efter det olyckliga finska fälttåget är det dags för Upplands regemente att dra ut i krig igen. Sommaren 1757 beslöts det att Sverige skulle delta i kriget mot Preussen. Den 1 juli fick chefen för regementet order om att hålla 920 man marschfärdiga för omedelbar transport till Stralsund i Svenska Pommern (i nuvarande nordöstra Tyskland).

Hemma i Ekeby har Karl Ekholm fått tre barn med sin hustru Kerstin. Hon dör olyckligt i lunginflammation i maj 1752. Karl gifter om sig i november samma år med Brita Andersdotter. De har sommaren 1757 hunnit få ett barn, Anders, och förlorat Karl, den yngsta sonen från första äktenskapet, som dör i mässlingen 4 år gammal. Dessutom är nu Brita gravid med nästa barn innan Karl Ekholm blir beordrad att ta sitt pick och pack och bege sig mot samlingsplatsen vid Polacksbacken i Uppsala.

Den 27 juli 1757 ställer regementet upp på torget i Uppsala, iförda vita halsdukar och damasker, med pudrat hår och uppsatta mustascher. Orsaken till att kommenderingen står uppställda på Stora torget är med stor sannolikhet att landshövdingen ger ett avskeds- och lyckönskningstal inför avfärden. På kvällen den 2 augusti tågar man genom Stockholm, och på förmiddagen den 9 augusti avgår fem stycken transportfartyg. En vecka senare var man framme i Svenska Pommern.



Stora torget, Uppsala 27 juli 1757. Bild från Runslingan Nr 2 2005.

Kriget mot Preussen präglades av dåliga förberedelser, usel utrustning och bristfällig samordning. Sammanstötningarna med fientliga styrkor var tämligen få, och istället bestod arbetsuppgifterna av tålamodsprövande och mödosamma uppgifter som att vintertid hugga upp kanaler i isen i det milslånga sundet mellan fastlandet och ön Rügen. Sjukdomar härjade fritt bland trupperna, och skördade många offer. Efter fem långa år slöts äntligen fred med Preussen i maj 1762, en fred som inte medförde någon ändring av gränserna. Några tusen svenska soldater hade mist livet, de allra flesta av sjukdomar i fält, men nu kunde de överlevande ta sig hem igen.

Även farmors farmors farmors farfar Carl Olsson Solberg deltog i kriget, men i Västmanlands regemente, eftersom han bodde i Tärna socken på gränsen mellan Västmanland och Uppland.

Det viktigaste krigsbytet blev ett ganska oväntat sådant: potatis. Mycket tyder på att det var under och efter det Pommerska kriget som potatisen gjorde sitt verkliga uppsving bland allmänheten i Sverige. De indelta soldaterna, av vilka många även var torpare eller bönder, fick smak för knölen och tog med sig hem sättpotatis från Svenska Pommern.


Karl Ekholms dotter Greta, min mormors morfars farmors farmor, som låg i Britas mage när kriget började, föddes annandag jul 1757 och är alltså nästan 5 år innan hon får träffa sin pappa för första gången.


Källor:
Kungl. Upplands regementes historia. Utgiven av regementets historiekommitté. Uppsala, 1958.
Generalmönsterrullor.
Kyrkböcker i Vänge.

onsdag 8 oktober 2014

Byss-Calle

Den berömde spelmannen Byss-Calle hette enligt dopboken Carl Ersson men benämndes även i många husförhörslängder som Carl Ersson Bössa och i dödboken Carl Ersson Bossard. Han var en legendarisk nyckelharpsspelman med vallonska anor på både sin mors och sin fars sida där de bott i Älvkarleby socken i norra Uppland i flera generationer.

Det är troligt, men inte belagt, att namnet Bössa kommer från vallonsläkten Boussard. Däremot kan man slå fast att hans farmor var av släkten Bonnevier och hans mamma av släkten Henning. Och det var där det började bli intressant för min del, eftersom jag har hittat släkten Henning bland mormors anor (se
Dräparen Jean Joes Henin).

Carl Ersson Bössa föddes den 26 april 1783 som bonden Erik Bössas och Katarina Hennings sjunde barn. Hans morfar var Jakob Persson Henning, bonde och riksdagsman i Älvkarleby.
Det innebär att Byss-Calle är min mormors farmors mormors mormors farbrors sondotters son. Okej, lite långt håll kanske, men det är ändå en dokumenterad släkting.

Varje sommar, den tredje söndagen i augusti, arrangeras Byss Calle-stämman vid Gammelgården mittemot kyrkan i Älvkarleby. Det är en av Upplands största spelmansstämmor och flera hundra spelmän och besökare kommer dit varje år.

Byss-Calle jobbade som strömmingsfiskare och pråmroddare. Han rodde järn från Söderfors till hamnen i Skutskär. Däremellan spelade han nyckelharpa och gjorde låtar. En kantor skrev ner noterna så det finns noter kvar från det mesta av hans låtar.

Byss-Calle var berömd för sitt utmärkta spel och anlitades alltid till större tillställningar i socknarna intill. Det kunde vara bröllop, juldanser och större slåtterkalas. Enligt sägnen spelade han bäst när han var lite berusad, och ofta gjorde han då många fina krumelurer i sina polskor, alltid musikaliskt vackra.


Liksom spelmanskollegan Långbacka-Jan i Rasbo (se Långbacka-Jan) finns det många berättelser om Byss-Calles övernaturliga förmåga att inverka på människor och ting. Det berättas att han hade tre nyckelharpor, vilka han brukade ha hängande på väggen. När han skulle på en spelning brukade han gå fram till dem och fråga: "Vilka av er vill ut?", och då "sjöng det" i den harpa som ville bli spelad den kvällen, och den tog han då med sig.

På samma sätt som Långbacka-Jan finns det historier om hur Byss-Calle med sitt spel fick hästar att orka upp med sina lass i branta backen, i Byss-Calles fall handlar det om den branta brobacken vid Carl XIII:s bro i Älvkarleby.

Byss-Calle dog den 9 januari 1847.



Källor:

Lars Erik Larsson: Uppländska Spelmän under 4 århundraden (1980).
Älvkarleby. En hembygdsbeskrivning. A.N. Zandén.
Kyrkböcker i Älvkarleby.

söndag 5 oktober 2014

Soldater, del 1: Strapatser i Finland

Soldater har det funnits gott om i släkten. Hittills har jag hittat 22 stycken, om man bara räknar dem i rakt nedstigande led. Jag har tidigare berättat om de som tjänstgjorde i flottan som båtsmän, men de flesta var soldater i armén.
En av dem var mormors morfars farmors farmors far Karl Johansson Ekholm, som vi träffade förut i hans hem i Ekeby i Vänge:
Ekeby by

Nu tänkte jag berätta lite om hans strapatser som soldat. I de militära arkiven står att läsa att han tjänat i både Finland och Pommern och var kommenderad på jakten Karpen i april 1742. Det verkar som
att Karl Ekholm passar på att gifta sig med sin Kerstin precis innan han drar iväg mot Finland, eftersom vigseln sker den 11 april 1742.

Hattarnas ryska krig pågick mellan 1741 och 1743. En svensk armé skulle återerövra de områden som förlorats till Ryssland i Stora nordiska kriget.
Sedan hösten 1740 hade 700 man av Upplands regemente legat förlagda i Finland kring kustvägen närmast riksgränsen i Kymmenegårds län. När fientligheterna med ryssarna började ett år senare flyttades regementet till trakterna kring Fredrikshamn, dit den svenska huvudstyrkan samlades.

Under de första månaderna av 1742 dog 48 upplänningar och de begravdes på kyrkogårdarna i grannskapet. Rotarna fick leta fram nya rekryter att sätta i de avlidnas ställe. Dessa fördes över till Finland i maj 1742. De cirka 200 oövade soldaterna anslöt sig till den hårt prövade skaran i Finland i mitten av juni.


1742 års fälttåg var avsett att bli ett nytt kombinerat anfall över gränsen till Ryssland, men krigsplanen misslyckades och man tvingades retirera från Fredrikshamn till Helsingfors. Den 24 augusti kapitulerade armén, på villkor att de svenska soldaterna beväpnade fick överföras till Sverige. Innan återresan utgjordes Upplands regemente av 674 man, av vilka 208 var antecknade som sjuka.

Resan över till hemlandet blev mycket svår. Motvind och höststormar fördröjde överfarten, och på skeppen härjade diverse sjukdomar som dysenteri, diarré, svullnad i ben och hela kroppen. Prosten Tiburtius ger en målande bild av tillståndet på galären ”Stadsvarvet”, ett av regementets skepp: ”Nere i rummet på galären var det horribelt osnyggt. Soldaterna hade rödsoten, så att tågverket, golv och sängar, ja, allt var nedsmutsat med blodig träck, och en gruvlig stank, så att jag undrade huru någon man kunde bli vid liv, och ändå frågade ingen efter rengöring, så att det såg ut, som allt med flit befordrades till undergång.”

I november nådde till slut den återstående styrkan Stockholm, och soldaterna kunde börja sin marsch hem till Uppland. Karl Ekholm kom hem till sitt Ekeby, och man kan tänka att lyckan blev stor där hemma. Ett svårt jobb återstod dock för många av återvändarna: att underrätta soldatfamiljen i granntorpet om hemfärden och om kamraten som aldrig skulle återvända.

Karl Ekholm tjänstgjorde i det militära i nästan 40 år, vilket är en ovanligt lång tid. Det medförde att han hann med att dra ut i ytterligare ett krig, det Pommerska kriget 1757-1762 mot Preussen. Mer om det senare.

Källor:
Kungl. Upplands regementes historia. Utgiven av regementets historiekommitté. Uppsala, 1958.
Generalmönsterrullor.
Kyrkböcker i Vänge.

fredag 3 oktober 2014

Släktträd

Man borde väl lägga ut sitt släktträd på en sån här blogg. Problemet är bara att jag inte vill ta med nu levande personer. Jag löste det genom att dela upp släkten på åtta. En avigsida med släktforskningsprogrammet jag har använt för det här syftet är att det konsekvent vägrar att acceptera Tierp som en egen församling, och byter ut det mot Uppsala.

Ni som vill se ett fullständigt släktträd eller delar längre bort än det jag presenterat här får gärna ta kontakt med mig.
 
Farfars sida


Farmors sida


Morfars sida
 
 
Mormors sida