måndag 21 september 2015

Sockenbegreppet

Det är mycket tjat om socknar hit och dit på denna blogg. Varför det då? Idag saknar begreppet betydelse för gemene man, och begreppet som officiell administrativ enhet avskaffades redan 1862.

Socknen var ett administrativt område bestående av flera intilliggande byar och brukssamhällen. Socknen hade en sockenkyrka, styrdes av sockenstämman, och var en föregångare till dagens kommuner. Inom socknen hade man gemensam kyrka, präst och begravningsplats. I och med att kyrkans makt över folket tidigare var betydligt större, kom socknen att vara en viktig och naturlig avgränsning.

Idag finns alltså ingen officiell sockenindelning. Inte desto mindre är socken ett tämligen levande begrepp, eftersom det i många sammanhang finns ett behov av en indelning på lokal nivå som är oföränderlig. Kommuner och församlingar delas och slås samman utifrån aktuella behov, men i och med att socknarna inte längre är aktiva administrativa enheter kan de inte ändras. Sockenindelning används idag till exempel av dialektforskare, ortnamnsforskare, historiker, släktforskare, arkeologer samt ofta även hembygdsföreningar. Man kan säga att socknen är ett fryst begrepp från 1800-talets mitt. De kyrkböcker som släktforskare använder för att söka historisk information är indelade sockenvis.

Kraven på församlingarna har hårdnat sedan millennieskiftet, till exempel måste man nu ha minst 2000 medlemmar, varför små församlingar som inte uppnår kraven inkorporeras i andra. Riksskatteverket i sin tur, som idag har hand om folkbokföring, fastighetsbeteckningar och kartografi, utgår från kyrkans uppdelning i församlingar istället för socknarna. Detta gör att sockenbegreppet urholkas och hotar släktforskningen, som är i det närmaste omöjlig att genomföra utan socknar. Man får väl inse att byråkrati sällan har någon känsla för historiska sammanhang.

På senare år har det framförts krav från flera riksdagspartier, myndigheter och organisationer att socknen, och inte Svenska kyrkans församlingsindelning, skall utgöra den minsta enheten i folkbokföringen. I en debattartikel i Svenska Dagbladet för en rad tunga namn fram argument för att bibehålla sockenbegreppet: Ny folkbokföring raserar kulturarvet

T.o.m. en så modern företeelse som Wikipedia har förstått vad det handlar om: ”På Wikipedia bestämde vi 2010, efter flera års diskussioner, att inte längre använda församling för att beskriva ett geografiskt område, utan i stället använda sockenbegreppet”.
 

söndag 6 september 2015

Genvägen till Tegelsmora

En mycket rolig bieffekt av släktforskandet är nya kontakter med levande släktingar.
Jag har gett några exempel på detta tidigare, och tänkte nu ta upp två kontakter med anknytning till samma socken, nämligen Tegelsmora.

Först och främst en kvinna som snubblat över denna blogg och hittat bekanta namn. Det visade sig att hennes mormor är min mormors moster, född i Götby i Tegelsmora. Jag fick flera roliga anekdoter från våra gemensamma släktingar, t.ex. att hennes mamma, min mormors kusin, skulle ha klättrat upp på kyrktaket. Det låter väldigt vådligt, speciellt om man tittar på det branta taket. Jag kunde även fylla i några luckor i mormors mosters släkt, och även identifiera samtliga på det här kortet: Anders Petter Andersson och Hulda Maria Jansson med barn och tjänstefolk, även om jag hade gissat rätt på både barn och årtal. Hennes mormor Febe är den första flickan från vänster och hennes storasyster Astrid står bredvid, alltså min mormors mor.

Sedan tog jag kontakt med en nära matchning på FamilyTreeDNA (se DNA i släktforskningen). Det var estimerat av systemalgoritmerna att vi skulle vara tremänning-femmänning. Efter lite forskande visade sig våra närmaste gemensamma anor vara Per Olsson, född 1770 i Götby i Tegelsmora och Brita Andersdotter, född 1767 i Gyllby i Tegelsmora. Per och Brita är föräldrar till min mormors mormors farmor. Efterforskningen gjorde jag genom att titta igenom hennes släktträd som hon laddat upp på FTDNA, och hittade några ”misstänkta” socknar där vi skulle kunna ha kopplingar, nämligen Jumkil och Ärentuna, tillika födelseorter för hennes farmors föräldrar. Efter att ha sökt igenom mina samlade anteckningar efter personer boende där, hittade jag ett barnbarnsbarnbarn till Per Olsson och Brita Andersdotter, född i Uggeln i Ärentuna, som var densamma som hennes farmors far. Det visade sig alltså att vi är sexmänningar med en generations förskjutning, eller som man säger på engelska ”5th cousin once removed”.
Självklart jättekul att få sin traditionella släktforskning bekräftad på genetisk väg.