torsdag 7 april 2016

Vendeltid – Statsbyggartid - Mannatid

Så lyder inskriptionen på det monument som restes 1937 för att uppmärksamma de arkeologiska fynden från båtgravfältet nära Vendels kyrka. Det är få bygder eller socknar som gett namn åt en hel historisk tidsperiod. Vendeltiden är den mellersta perioden av yngre järnålder i Sveriges förhistoria och sträcker sig från ca år 550 till år 800.

När man från kyrkan blickar ut över fälten bort mot Vendelsjön är det inte svårt att förstå varför den här platsen fick stor betydelse. De utmärkta vattenlederna gjorde Vendel till en centralpunkt och en rik bygd. Via Vendelsjön och Vendelån hade man direktförbindelse med Fyrisån, och därigenom både Gamla Uppsala och Mälaren och vidare ut i världen. Dessutom korsades bygden av den allfartsväg norrut från Uppsala som följde rullstensåsen.

Det var när Vendels kyrkogård skulle utvidgas på senhösten 1881 som 14 båtgravar påträffades med föremål som pekar på en svunnen storhetstid. Gravar där de gamla stormännen fått gå till vila med furstlig ståt, gravsatta i sina båtar med husgeråd, husdjur, konstnärligt utsirade rustningar och vapen. Den konstnärliga prakten vittnar om starkt inflytande från kontinenten. Gravföremålen finns idag på Statens Historiska Museum i Stockholm och en del på museet i Gamla Uppsala.

Gravfälten vid kyrkan är långt ifrån de enda i socknen. Hela Vendel är fullt av gravar - 900 gravhögar och 1000 skeppssättningar eller andra märkliga fornminnen. Den mest berömda gravsättningen är Ottarshögen söder om kyrkan från 500-talet. Ottarshögen är en stor gravhög, omgiven av mindre gravar och stensättningar. Högen ligger invid landsvägen vid Husby. Enligt legenden ligger Ottar Vendelkråka begavd där.

Till Vendel kom släkten på 1860-talet. Från Holmsta i Österlövsta socken till Kolbo i Vendel flyttade i april 1869 Karl Fredrik Andersson, hans hustru Johanna Larsdotter och deras två söner. Yngsta dottern Johanna Charlotta hade precis avlidit tre månader gammal. I Kolbo kom de att få ytterligare åtta barn. Karl Fredrik var född 1839 i Bettna i Södermanland, son till torparen Anders Jönsson och Stina Jonsdotter. Trots de till synes enkla förhållandena som Karl Fredrik kom ifrån, fick han chansen att gå en tvåårig utbildning till rättare (arbetsledare vid jordbruk) vid Väderbrunns lantbrukskola i Bergshammar utanför Nyköping. Efter examen 1863 företar han för en för den tiden tämligen lång flytt, från Väderbrunn dryga 20 mil norrut till Holmsta, som ligger mellan Skärplinge och Karlholm i nordligaste Uppland. Annandag jul 1864 gifter han sig med bondedottern Johanna Larsdotter från Valparbo, som tjänat som piga på Holmsta. Karl Fredrik och Johanna är min farmors morfars föräldrar.

En tvåårig jordbruksutbildning låter ju bra. Men frågan är hur förhållandena verkligen var på Väderbrunn. Så här berättar Lars Peter Eklund från Björnlunda, som tillhörde 1848 års klass:

Den 1 november 1848 tillträdde jag som rättarlärling vid Wäderbrunn. Hade jag haft dålig kost förut så blev det sju resor värre nu. Så usel lantbruksskola kunde ej uppbringas med ljus och lykta. Ingen ordning, ingenting att lära. Mitt första göromål blev vedhuggning i vedboden. Bostaden bestod av ett litet rum, som utgjorde allt i allo. Där voro 15 stycken lärlingar inhysta. Detta rum utgjorde lärosal. Någon undervisning i räkning och några häften att skriva utav rörande jordbruket kallades kurs. Sängarna måste på dagen resas upp vid väggarna. Där var ett bord på mitten av rummet och låga bänkar vid sidorna av detsamma. Där fördes ett rövarliv, ordning hade aldrig någon hört talas om.


En inte riktigt lika lång resa till Vendel går av stapeln 1867 då en annan rättare, Erik Olsson Wallinder, flyttar från Bro i Tierps socken till Uggelbo, den allra nordvästligaste utposten i Vendels socken, med sin hustru Anna Lena Matsdotter och deras fyra barn.
Erik och Anna Lena är min farmors mormors föräldrar.

Fortfarande finns det många släktingar på min farmors sida som är bosatta i Vendel. En välbesökt och trevlig släktträff hölls i maj 2014 i Vendels bygdegård.

I Vendel har det dock funnits anor ännu tidigare än 1860-talet. Morfars farmors mormors morfar var Mats Matssons Sandström. Han föddes 1741 i Bolsängen i Vendels socken. Tillsammans med hustrun Katarina Jansdotter och sex barn flyttade de till Tierp 1783.

Källor:

Historien om Väderbrunnsområdet. Ingmar Hedblom, Bergshammars hembygdsförening 2014.

Vendel i fynd och forskning, skrift med anledning av vendelmonumentets tillkomst utgiven av Upplands fornminnesförening under medverkan av Holger Arbman, Manne Eriksson, Sune Lindqvist, genom Oskar Lundberg. 1938.

Kyrkböcker i Vendel, Tierp, Bettna och Bergshammar.

Vendels kyrka med monumentet. Bild från http://www.vendelinfo.se/Vendelbygden.html

Ottarshögen. Bild från http://www.svetur.se/sv/vallonbruken/

fredag 1 april 2016

100-årig släktgåta avslöjad

I december fick jag en nära matchning på FamilyTreeDNA. Vi hade delat DNA på 209 cM, vilket är tre gånger mer än min näst närmaste matchning. Vårt uppskattade släktskap var 2nd – 3rd cousin. Jag tog naturligtvis kontakt med min träff, som vi kan kalla B. Han visade sig vara en erfaren släktforskare med så gott som hela sin släkt i Skåne. Dock med ett undantag. Hans mormor blev gravid i Stockholm 1909 under en period när hon arbetade i mjölkbutik på Kungsholmen. Hon reste sedan hem till Skåne och födde barnet där. Vem som var fadern till barnet avslöjade hon aldrig för någon. B hoppades nu självklart på att vår matchning skulle vara genom hans okände morfar.

Jag letade nu raskt igenom mina anteckningar efter släktingar som vistats i Stockholm under den här tiden. Det blev inte så många kandidater. Den troligaste verkade vara farfars farbror Verner Persson, som föddes 1884 i Gåvastbo i Tierp. 1906 flyttade han till Uppsala och jobbade där ett år som extra stationskarl innan han 1907 flyttade till Klara församling i Stockholm. Där hade jag slutat följa Verner, eftersom jag visste att Stockholms kyrkböcker inte är helt lätta att navigera i. Jag hade dock tagit reda på att han gifte sig 1913, och han skulle alltså mycket väl kunnat bli pappa till något barn 1909. När jag dessutom nu sökte på honom i Folkräkningen för 1910 så hittade jag honom som stationskarl vid järnvägsbostäderna i kvarteret Jordgubben på Kungsholmen. Det är bara ett kvarter mellan detta ställe och Hjärnegatan där B:s mormor bodde 1909, så de rörde sig bevisligen i samma geografiska område ungefär samtidigt. Nu började det brännas! Om min farfars farbror var densamme som B:s morfar, så skulle vi vara ”2nd cousins once removed” på släktforskarspråk, och 209 cM delat DNA för ett sånt släktskap är ett fullt rimligt resultat.

Men hur skulle vi få det här misstänkta släktskapet bekräftat? Vi måste nu hitta någon levande släkting till Verner. Samtidigt som jag genom min farmor hade fått reda på att Verner hade två döttrar, så hade B med lite hjälp tagit reda på samma sak och dessutom hittat barn till dessa (alltså tillika min pappas tremänningar), med namn och adress. B författade ett artigt brev som förklarade den uppkomna situationen. Brevet möttes med viss tveksamhet, eftersom mottagaren inte visste något om en eventuell extra moster och inte ville bidra till att solka ner sin morfars eftermäle. Fullt förståeligt. Efter försäkringar att Verner förmodligen aldrig fick veta att han bidragit till någon graviditet, blev ett DNA-kit beställt. Nu återstod en lång och oviss väntan. Var vår tes korrekt? Eller skulle testningen bara resultera i fler frågetecken?

Igår när jag loggade in på FamilyTreeDNA hade jag fått en ny toppmatchning: pappas tremänning med 175 cM delat DNA. Skönt att få det släktskapet bekräftat, men den stora frågan var ännu obesvarad. Jag hade inte hört något från B ännu, så han hade nog inte hunnit kolla sina matchningar ännu. Några timmar senare kom ett glädjande besked från Skåne: 293 cM mellan B och pappas tremänning, helt i linje med vad man kan förvänta sig för halvkusiner.

En hundraårig släktgåta var därmed löst.