fredag 1 april 2016

100-årig släktgåta avslöjad

I december fick jag en nära matchning på FamilyTreeDNA. Vi hade delat DNA på 209 cM, vilket är tre gånger mer än min näst närmaste matchning. Vårt uppskattade släktskap var 2nd – 3rd cousin. Jag tog naturligtvis kontakt med min träff, som vi kan kalla B. Han visade sig vara en erfaren släktforskare med så gott som hela sin släkt i Skåne. Dock med ett undantag. Hans mormor blev gravid i Stockholm 1909 under en period när hon arbetade i mjölkbutik på Kungsholmen. Hon reste sedan hem till Skåne och födde barnet där. Vem som var fadern till barnet avslöjade hon aldrig för någon. B hoppades nu självklart på att vår matchning skulle vara genom hans okände morfar.

Jag letade nu raskt igenom mina anteckningar efter släktingar som vistats i Stockholm under den här tiden. Det blev inte så många kandidater. Den troligaste verkade vara farfars farbror Verner Persson, som föddes 1884 i Gåvastbo i Tierp. 1906 flyttade han till Uppsala och jobbade där ett år som extra stationskarl innan han 1907 flyttade till Klara församling i Stockholm. Där hade jag slutat följa Verner, eftersom jag visste att Stockholms kyrkböcker inte är helt lätta att navigera i. Jag hade dock tagit reda på att han gifte sig 1913, och han skulle alltså mycket väl kunnat bli pappa till något barn 1909. När jag dessutom nu sökte på honom i Folkräkningen för 1910 så hittade jag honom som stationskarl vid järnvägsbostäderna i kvarteret Jordgubben på Kungsholmen. Det är bara ett kvarter mellan detta ställe och Hjärnegatan där B:s mormor bodde 1909, så de rörde sig bevisligen i samma geografiska område ungefär samtidigt. Nu började det brännas! Om min farfars farbror var densamme som B:s morfar, så skulle vi vara ”2nd cousins once removed” på släktforskarspråk, och 209 cM delat DNA för ett sånt släktskap är ett fullt rimligt resultat.

Men hur skulle vi få det här misstänkta släktskapet bekräftat? Vi måste nu hitta någon levande släkting till Verner. Samtidigt som jag genom min farmor hade fått reda på att Verner hade två döttrar, så hade B med lite hjälp tagit reda på samma sak och dessutom hittat barn till dessa (alltså tillika min pappas tremänningar), med namn och adress. B författade ett artigt brev som förklarade den uppkomna situationen. Brevet möttes med viss tveksamhet, eftersom mottagaren inte visste något om en eventuell extra moster och inte ville bidra till att solka ner sin morfars eftermäle. Fullt förståeligt. Efter försäkringar att Verner förmodligen aldrig fick veta att han bidragit till någon graviditet, blev ett DNA-kit beställt. Nu återstod en lång och oviss väntan. Var vår tes korrekt? Eller skulle testningen bara resultera i fler frågetecken?

Igår när jag loggade in på FamilyTreeDNA hade jag fått en ny toppmatchning: pappas tremänning med 175 cM delat DNA. Skönt att få det släktskapet bekräftat, men den stora frågan var ännu obesvarad. Jag hade inte hört något från B ännu, så han hade nog inte hunnit kolla sina matchningar ännu. Några timmar senare kom ett glädjande besked från Skåne: 293 cM mellan B och pappas tremänning, helt i linje med vad man kan förvänta sig för halvkusiner.

En hundraårig släktgåta var därmed löst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar