I december fick jag en nära matchning på FamilyTreeDNA. Vi hade
delat DNA på 209 cM, vilket är tre gånger mer än min näst
närmaste matchning. Vårt uppskattade släktskap var 2nd
– 3rd cousin. Jag tog naturligtvis kontakt med min
träff, som vi kan kalla B. Han visade sig vara en erfaren
släktforskare med så gott som hela sin släkt i Skåne. Dock med
ett undantag. Hans mormor blev gravid i Stockholm 1909 under en period
när hon arbetade i mjölkbutik på Kungsholmen. Hon reste sedan hem
till Skåne och födde barnet där. Vem som var fadern till barnet
avslöjade hon aldrig för någon. B hoppades nu självklart på att
vår matchning skulle vara genom hans okände morfar.
Jag
letade nu raskt igenom mina anteckningar efter släktingar som
vistats i Stockholm under den här tiden. Det blev inte så många
kandidater. Den troligaste verkade vara farfars farbror Verner
Persson, som föddes 1884 i Gåvastbo i Tierp. 1906 flyttade han till
Uppsala och jobbade där ett år som extra stationskarl innan han 1907
flyttade till Klara församling i Stockholm. Där hade jag slutat
följa Verner, eftersom jag visste att Stockholms kyrkböcker inte är
helt lätta att navigera i. Jag hade dock tagit reda på att han
gifte sig 1913, och han skulle alltså mycket väl kunnat bli pappa
till något barn 1909. När jag dessutom nu sökte på honom i
Folkräkningen för 1910 så hittade jag honom som stationskarl vid
järnvägsbostäderna i kvarteret Jordgubben på Kungsholmen. Det är
bara ett kvarter mellan detta ställe och Hjärnegatan där B:s
mormor bodde 1909, så de rörde sig bevisligen i samma geografiska
område ungefär samtidigt. Nu började det brännas! Om min farfars
farbror var densamme som B:s morfar, så skulle vi vara ”2nd
cousins once removed” på släktforskarspråk, och 209 cM delat DNA
för ett sånt släktskap är ett fullt rimligt resultat.
Men
hur skulle vi få det här misstänkta släktskapet bekräftat? Vi
måste nu hitta någon levande släkting till Verner. Samtidigt som
jag genom min farmor hade fått reda på att Verner hade två
döttrar, så hade B med lite hjälp tagit reda på samma sak och
dessutom hittat barn till dessa (alltså tillika min pappas
tremänningar), med namn och adress. B författade ett artigt brev
som förklarade den uppkomna situationen. Brevet möttes med viss
tveksamhet, eftersom mottagaren inte visste något om en eventuell
extra moster och inte ville bidra till att solka ner sin morfars
eftermäle. Fullt förståeligt. Efter försäkringar att Verner
förmodligen aldrig fick veta att han bidragit till någon
graviditet, blev ett DNA-kit beställt. Nu återstod en lång och
oviss väntan. Var vår tes korrekt? Eller skulle testningen bara
resultera i fler frågetecken?
Igår när jag loggade in på
FamilyTreeDNA hade jag fått en ny toppmatchning: pappas tremänning
med 175 cM delat DNA. Skönt att få det släktskapet bekräftat, men
den stora frågan var ännu obesvarad. Jag hade inte hört något
från B ännu, så han hade nog inte hunnit kolla sina matchningar
ännu. Några timmar senare kom ett glädjande besked från Skåne: 293
cM mellan B och pappas tremänning, helt i linje med vad man kan
förvänta sig för halvkusiner.
En hundraårig släktgåta
var därmed löst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar