torsdag 21 juli 2016

Två år sedan DNA-testet

Jag tänkte att det var dags att ge en uppdatering om läget med FamilyFinder-testet jag gjorde på Family Tree DNA för ganska exakt två år sedan. I skrivande stund har jag 666 matchningar/träffar, som jag alltså är släkt med på något sätt. De allra flesta på väldigt långt håll. Så här långt har jag lyckats hitta gemensam ana för sex stycken matchningar, mycket tack vare att ytterligare några nära släktingar har gjort testet senare. Den allra största upptäckten har jag ju berättat om tidigare: den dittills okände morfadern till en släktforskare i Skåne.

Uppskattat släktskap (av FTDNA)
Verkligt släktskap
Totalt delat DNA/ längsta block (cM)
Gemensam ana, föräldrar till min…
Ort och socken för gemensam ana
2nd - 3rd
2nd cousins once removed
207 / 68
Farfars far
Gåvastbo, Tierp
3rd - 5th
4th cousins twice removed
45 / 16
Farmors farmors farfar
Klista, Vårfrukyrka (Enköping)
4th - Remote
7th once removed (med farmor)
47 / 11
Farmors mormors farfars morfar
Bro, Tierp
2nd - 4th
5th cousins once removed
60 / 23
Morfars mormors farfar
Uckerö, Valö
2nd - 4th
4th twice removed
82 / 22
Mormors mormors farmor
Götby, Tegelsmora
2nd - 4th
5th twice removed
88 / 25
Mormors mormors mormors mor
Söderskogen, Film

Extra kul är det att konstatera att släktskap finns verifierat på samtliga av farfars, farmors, morfars och mormors sidor, och dessutom från flera olika uppländska socknar, från Vårfrukyrka i sydväst till Valö i nordost. Det känns väldigt tillfredsställande varje gång pappersforskningen bekräftas på det här sättet.

I fallet med det mest avlägsna släktskapet i tabellen kan det mycket väl vara så att det finns flera olika släktskap inblandade som bidrar. Om man ska kommentera hur bra algoritmerna på FTDNA uppskattar släktskap jämfört med verkligheten, så verkar det generellt vara en viss överskattning, dvs att släktskapet i själva verket är något eller mycket längre tillbaka. Det som förmodligen ställer till det är att Sverige är ett ganska litet land. Tittar man tillbaka 10-12 generationer, till år 1620, så hade Sverige endast ca 850 000 invånare, och från dessa härstammar de flesta av dagens snart 10 miljoner invånare. Alltså är det troligt att de flesta svenskar har kopplingar till varandra inom den tidsrymden, vilket kan ställa till det vid ett DNA-test. För personer med finska rötter verkar det vara ännu värre.

6 st bekräftade släktskap på 666 matchningar kan tyckas magert, men jämfört med många andra testade verkar det här vara ett helt okej utfall. Tillsammans med andra hängivna släktforskare är jag på spåren att reda ut ytterligare släktskap.
Och förhoppningsvis fortsätter det att rassla till.  Intresset för DNA i släktforskningen verkar vara stort just nu, med tanke på alla föreläsningar i ämnet och de böcker som kommit ut på senare tid.

Litteraturtips:
Peter Sjölund: Släktforska med DNA
Magnus Bäckmark: Genvägar: praktisk handledning till DNA-jämförelse i släktforskning
Karin Bojs: Min europeiska familj de senaste 54 000 åren

måndag 11 juli 2016

Hargs bruk och byggmästare Rafael Pousette

Hargs bruk har som så många andra järnbruk anor från 1600-talet. 1668 grundades bruket av riksamiralen Gustav Otto Stenbock, den ende svensk som grundat ett järnbruk i norra Uppland. Vid rysshärjningarna 1719 blev Harg ett lätt byte på grund av det utsatta läget vid havet. Bruket totalförstördes då, men återuppbyggdes senare och verksamheten återupptogs. Stångjärn smiddes fram till 1921, då den sista smedjan stängdes och skogsbruket tog vid.

Harg ligger vid riksväg 76 som går mellan Gävle och Norrtälje, ungefär en mil söder om Östhammar. Harg utgör en av landets bäst bevarande bruksmiljöer, och är väl värt ett besök om man har vägarna förbi. Man behöver inte ens svänga av riksvägen för att ta del av den vackra bruksmiljön. Bruket är privatägt, och vad jag vet ordnas inga visningar, men att ta en extra avstickare genom bruket ger ändå en fläkt av brukets storhetstid. Såväl herrgård, smedjor och arbetarbostäder är i gott skick.

Om man åker den gamla vägen från Hargs bruk mot Hargshamn (leta efter skylt Järnbod), kommer man efter ca 2 km till en vacker stenbyggnad i fem våningar. Det är just järnboden, som uppfördes 1758 av brukets byggmästare Rafael Claesson Pousette. I den nedre våningen magasinerades stångjärnet innan det skeppades till Stockholm, medan de övre våningarna tjänade som förvaringsutrymme till olika varor som anskaffats utifrån, främst spannmål. Har man tur kan man få se en konstutställning i den imponerande byggnaden med vackert läge vid Hargsviken.

Rafael Claesson Pousette var för övrigt min mormors farfars farfars morfars kusin. Han föddes 1711 i Lövsta bruk, som andra barnet till Claes Pousette, byggmästare i Lövsta, och hans hustru Catharina Bouvin. Rafael är även upphovsman till klockstapeln i Knutby, som också är bevarad än idag.

Även direkta förfäder har bott och verkat vid Hargs bruk. Mormors farfars mormors farmors far Karl Sporrong var räckarmästare i Harg fram till sin död 1763. Även hans far Bertram Sporrong arbetade som räckarmästare. De bodde vid Nerhammaren, där arbetarbostäderna står välbevarade än idag.

Järnboden i Harg